ABLE är ett projekt angående hållbar design  som jag är involverat i. Vi har stora planer som jag hoppas att jag snart kan återkomma till.  Se hemsida www.worldwideable.com

 Diskussionen om IPRED är ju ganska het. Mitt examensarbete behandlade området.

Skyddet för intellektuellt ägande är i Sverige stadgat i skilda immaterialrättsliga lagar. Sverige är också bundet av flera internationella avtal på det immaterialrättsliga området. I de immaterialrättsliga lagarna ges en möjlighet för rättighetsinnehavaren att via olika sanktioner skydda sig emot, eller stoppa, intrång i sina immateriella rättigheter. Det finns förutom de straff- och skadeståndsrättsliga bestämmelserna i immaterialrättslagarna också regler om att domstol kan träffa beslut om olika lämpliga åtgärder. I och med de lagändringar som skedde 1994 och 1998 är numera det svenska immaterialrättsliga sanktionssystemet mer enhetligt och mer i överensstämmelse med internationell rätt. För att de immaterialrättsliga lagarna, och domstolsavgörandena som bygger på dessa, skall uppfattas som rättvisa, av både enskilda och samhället, krävs det att det finns en uttalad proportionalitetsprincip. Vad som bör känneteckna en bedömning, som bygger på proportionalitetsprincipen, är att den skall avgöra huruvida en sanktion, eller åtgärd, är ändamålsenlig, nödvändig och icke-excessiv. Om man ser till uttalanden som gjorts i svensk praxis verkar det som att proportionalitetsprincipen inte får komma i konflikt med själva tanken bakom de reformer som gjorts för att stärka rättighetsinnehavarens möjlighet att få stopp på ett immaterialrättsintrång. Inom EU har det utfärdats ett nytt Enforcementdirektiv rörande upprätthållande av immateriella rättigheter. En del av kritiken gentemot direktivet har varit att det ger för långtgående möjligheter för rättighetsinnehavare att få stopp på ett immaterialrättsintrång. Den gällande direktivtexten präglas dock av en större eftertänksamhet och måttlighet än det ursprungliga direktivförslaget, då proportionaliteten är mer klart uttalad. Frågan är dock vilken vikt svenska domstolar kommer att fästa vid uttalandena om proportionalitet bl.a. med hänsyn till tidigare praxis och uttalanden om proportionalitet. Detta sammantaget med att det hävdas att de ändringar som genomförts i immaterialrättslagstiftningen under senare tid, såsom längre skyddstid, större skyddsomfång, samt det faktum att fler företeelser blivit skyddade, har ruckat den balans som skall råda mellan rättighetsinnehavaren intressen och samhällets, kan göra att diskussionen om immaterialrättens framtid och expansion blir än större.

Idag anordnas flera intressanta träffar i Stockholm.  På Kulturhuset anordnas en hearing om upphovsrätt och internet. På tekniska museet har  Svensk form ett samtal om mode och juridik. Är man sedan tekniknörd så har Techcrunch en träff på restaurang Imperiet. 

Trailern ovan är för filmen Berlin Calling  som jag såg under min vistelse i Berlin. Bilden av Berlin  som delvis visas upp i den här filmen  är den om staden där alla festar i dagar i sträck utan en tanke på morgondagen. Detta är givetvis en något felaktig bild för om så vore fallet skulle nog staden snart implodera i ett hedonistiskt svart hål. Vad som är sant är att det på senare år blivit en allt större inflyttning av artister till Berlin. Visst, Berlin har alltid lockat till sig artister och konstnärer pga  sin hedonism och konstnärliga frihet  som tex Bowie under 70-talet, men numera flyttar även många dit av andra anledningar. Många är tex de elektroniska musikartister som flyttat till Berlin de senare åren för att komma närmre  sin publik. För några år sedan bokade jag technoartisten Jake Fairley till en klubb i Malmö. Jake sade att han inte skulle kunnat överleva på sin musik om han bott kvar i sitt hemland Kanada men att flytten till Berlin hade gjort det lättare för honom att bli bokad och överleva på sin musik.  Samtidigt säger många att man inte flyttar till Berlin för att göra en karriär då det inte finns några pengar i staden. En av mina klienter i Berlin, vars flickvän jobbar på ett galleri, berättade tex  om konstscenen i Berlin. Det finns över  4250 konstgallerier i staden men tjänar inte mycket pengar. Många tyska gallerister har en lokal i Berlin men de säljer inget där utan det sker i någon annan tysk stad. De måste helt enkelt ha ett galleri i Berlin för att visa upp sig. Hursomhelst kommer det nog dröja innan Berlin blir lika dyrt att leva i som tex London eller Stockholm och artister kommer därför fortsätta att flytta dit, pengar får de tjäna utanför Berlin. Att det sedan är lite hedonistiskt  skadar nog inte heller.