Gatekeepers 2.0
I går hölls en skiftesföreläsning på Malmö Högskola om musikbranschens framtid. Medverkande föreläsare var bla Anders Mildner, Martin Thörnkvist och Annika Lidne. Föreläsningen livestreamades via Malmö Högskolas hemsida vilket underlättade för mig som sitter i Stockholm. Det sades en del intressanta saker och det konstaterades bla att artister och musiker numera tjänar mera pengar på livespelningar och merchendise än på skivförsäljning. Den efterföljande frågestunden där både de på plats ,och sådana som jag som följde föreläsningen via nätet, kunde ställa frågor var även den lite intressant. Jag ställde frågan om det är lättare för vissa musikgenrer att klara av det här skiftet från inkomster från skivförsäljning till andra inkomstkällor. Anledningen till frågan var att jag för ca en vecka sedan var på konferensen/debattdagen Urban Music Day på kulturhuset i Stockholm. Många kämpande svenska artister inom genrerna hip hop och RnB berättade där bla om svårigheterna att få spelningar pga klubbägares inställning till genrerna och dess utövare, dvs en form av rasism. Nu lästes inte min fråga upp på föreläsningen igår men Elin Alvemark som var på plats pratade om vilka som är gatekeepers nuförtiden, dvs vilka kontrollerar vad som ska nå ut till allmänheten? Om det tidigare var musikläggare på radio och musikjournalister som var gatekeepers så är det numera snarare reklamvideo-ansvariga på stora företag och bokningsbolag som avgör vad som ska slå igenom. Det är viktigt att som artist ha koll på vilka som är de här gatekeepers 2.0 om man vill nå ut till en större publik och inte fokusera för mycket på tidigare gatekeepers. För vissa musikgenrer kan det dock vara svårare att nå ut då de inte attraherar än köpstark publik och därmed inte är intressanta för en reklamfilm eller livespelning. Men detta är väl ingen nyhet?
