Jag hjälper sónarfestivalen i Barcelona med promotionarbete i Skandinavien och som en del av det arbetet ser jag bla till att deras affischer och flyers distribueras. När jag häromdagen var ute och satte upp affischer i skivaffärer här i Stockholm (satte även upp affischer i caféer och klädbutiker eftersom det är där kidsen hänger) tänkte jag om affischering numera är viktigt för sprida ordet om ett evenemang eller om olika sociala media som facebook helt tagit över den rollen? Många reklamare som jobbar med sociala media skulle nog säga att så är fallet men själv är jag inte helt säker. Visst, facebook är effektivt när det gäller att skapa en hype men alla som någonsin skapat ett evenemang på facebook och bjudit in folk vet att “yes” betyder kanske och “maybe” betyder nej (vad kallar man tex sådana personer som säger yes till alla inbjudningar de får på facebook bara för att ha en hög digital presence och är facebookeventinbjudningströttnad ett nytt svensk ord?) Det går helt enkelt inte att luta sig tillbaka bara för att man 600 personer attending på facebook till sitt evenemang, man måste göra mera. När det gäller framförallt klubbar, men även till viss del konserter, bestämmer sig nog fortfarande de flesta när de väl är ute på kvällen och kanske ser en affisch. Men jag är som sagt ingen reklamare så jag kan ha fel.

På Beatportal är där en intressant intervju med skivbolagsbossen, producenten och djn Nic Fanciulli.  Man kan både läsa och höra intervjun. 

Tobias Nielsén skriver om lite om remixkultur på Kulturekonomi. Remixkultur är väl numera ett begrepp som Lessig omdefinierat och varumärkesskyddat men inom dansmusikvärlden har det länge funnits en remixkultur. Min gamla Bruskollega Jonas Grönlund skrev för några veckor sedan en  krönika som tar upp det jag tycker är intressant med den gamla och nya  remixkulturen,  bla då det faktum att olagliga remixer i bland kan vara godkända av artisterna själva då remixerna  ger bra publicitet och om detta kan funka i den tid av fildelning som vi nu lever i. Videon ovan är ett typiskt exempel på remixkultur av både den gamla och nya skolan. Låten är Hell Interfaces inofficiella remix av Midnight Stars “Midas Touch” som 1997 gavs ut på en limiterad vinylutgåva i 500 exemplar, en skiva som numera säljs för ca 200 dollar på discogs. Till denna olagliga remix har sedan någon valt att göra en olaglig re-edit av originalvideon så att den passar bättre till Hell Interfaces remix. Helt fel ur ett upphovsrättsligt perspektiv med andra ord, jag har själv dragit mig för att lägga upp videon men tycker den bör vara med i ett pedagogiskt syfte. Precis som Jonas  tror jag att dagens remixkultur funkar på ett helt annat sätt än tidigare bla pga dagens möjligheter att distribuera och att det därmed  blir allt svårare som enskild person att veta om tex den remix man hittar på nätet är laglig  eller åtminstone godkänd av artisten. 

 Mellan den 21-23 augusti kommer Sweden Social Web Camp gå av stapeln på Tjärö ute i Blekinge skärgård. Sweden Social Web Camp kan lättast beskrivas som ett hajk för social medianördar. Läs mer här.  Det verkar bli en perfekt avslutning på sommaren och jag hoppas verkligen att jag kan delta. Jag har faktiskt varit på Tjärö tidigare, då på klassresa i mellanstadiet.  

I senaste numret av tidningen  Campus Jurist är där en intervju med mig. Läs och bli inspirerad.