I helgen var jag på SSWC ute på ön Tjärö i Blekinge skärgård  tillsammans med  400 andra internetnördar. Mycket har redan sagts och skrivits om det här webcampet, tex att det skulle vara det nya Almedalen, att det skulle vara elitistiskt och sektliknande. Personligen håller jag inte med om några av de beskrivningarna. Under SSWC höll jag tillsammans med Fredrik Björk en session om integritet och sociala media. Vi ville göra sessionen praktiskt inriktad och frågade därför deltagarna om hur man skulle kunna förenkla för användare när det gäller att ha översikt över olika sociala mediatjänsters integritetspolicies. Det framkom en hel del intressanta förslag och tankar som vi nu funderar över och kanske kan det leda fram till något intressant.

Igår presenterade Facebooks grundare, den 26 årige Mark Zuckerberg, en ny sekretess/privacy policy för Facebook, en policy som kommer genomföras i olika steg den närmsta tiden. Zuckerbergs och Facebooks utspel kan ses som ett svar på den senaste tidens kritik gentemot Facebook för deras ganska drastiska förändringar när det gäller tex vilken information på användarnas Facebooksidor  som är offentlig eller vad för information  som delas ut till tredje part. EFF har gjort en bra genomgång av vad nya policyn innebär. Personligen tror jag att Facebooks utspel kommer pga en rädsla att alltfler användare ska avsluta sina Facebook-konton, nu på måndag den 31 maj är det tex Quit Facebook Day, snarare än en ändrad inställning till sekretess/privacy-frågor. Kan för övrigt rekommendera Mårten Schultz  inlägg på juridikbloggen om Google, integritet och ansvar.

I kväll föreläser jag tillsammans med Turbobyrån på Selfmade, Bergsgatan 20 här i Malmö. Kom förbi och lyssna.

Sedan ett tag tillbaka är jag knuten som jurist till Svenska Arrangörsföreningen. Detta tycker jag så klart är roligt och jag ser fram emot att hjälpa deras medlemmar. Jag har i dagarna också börjat samarbeta med ekonomi &  redovisningsbyrån O R D N U NG i Stockholm.  Vi kommer erbjuda våra klienter varandras tjänster. Skoj!

I går höll jag en presentation om sociala media och privacy på Pecha Kucha i Malmö. Min utgångspunkt var när jag i höstas loggade in på mitt facebookkonto och mötes av tre  reklambanners (ögonlaseroperation, dj-utrustning samt hjälp mot tunnhårighet) och hur jag då försökte komma fram till hur facebook samlat in informationen för att kunna rikta just denna reklam till mig,  informationsinsamlingen var förmodligen en kombination av min profilbild, grupper som jag gått med i samt det faktum att jag är en man i 30 års åldern vilket brukar innebära lite högre hårfäste. Många ser inget problem i att tex  få direkt riktad reklam på facebook, det är väl egentligen skönt att slippa massa reklam man inte är intresserad av, men frågan är större så för hur mycket vill att vi egentligen att privata företag skall veta om oss och vad gör de med all information? Självklart är jag medveten om vi lever i en ny tid där skillnaden mellan det privata och offentliga på många sätt förändrats tack vare internet men  samtidigt tycker jag det är konstigt att samma människor som protesterar högljutt mot FRA tycker det helt är okej att lägga ut i princip allt om sig själva på tex facebook. Visst, det är skillnad på FRA och  facebook eller google och vad de får göra , ett argument som också brukar framföras är att det är frivilligt använda sig facebook och googles tjänster, den frivilligheten tycker jag, och då framförallt angående google,  iof kan diskuteras då det i bland känns som att google är internet. För några veckor sedan hölls Data Privacy Day för att uppmärksamma privayfrågor globalt. Diverse rättegångar om just privacy och facebook hålls just nu i USA och det ska bli intressant vad som kommer ske i samband med dessa rättegångarna. Jag tror inte att man ska vara rädd för att använda sociala media men man bör tänka på vad för information man ger i från sig. För intressant läsning om sociala media och privacy läs Cambridgeprofessorerna Bonneau & Preibuschs undersökning från förra året “The Privacy Jungle”.

 Så här en bit in på det nya året försöker jag på mig en sammanfattning av det ganska konstiga året 2009. Om det var något som präglade 2009 så var det, återigen, diskussionen runt fildelning & upphovsrätt. Folk samlades runt  SRs direktsändning av Pirate Bay-rättegången på samma sätt som när Stenmark körde slalom på 70/80-talet. Det gavs nästan ut fler böcker om fildelning & upphovsrätt än kokböcker. I riksdagen hölls Lessig hov inför intresserade. Det kom förslag på en förändrad upphovsrätt från moderata riksdagsledamöter. Ja, listan kan göras lång. Ett förändrat, och tuffare, ekonomiskt klimat för kulturen innebär även  att det krävs nya affärsmodeller och  2009 var året då dessa nya affärsmodeller diskuterades alltmer. Ord som betalväggar och molnet dök upp som förklaringar på hur kultur kommer distribueras och eventuellt betalas för i framtiden. Samtidigt har tjänster som Spotify under ifrågasatts då utbetalningarna därifrån inte alltid framstått som rättvisa. Framtiden får utvisa hur vi kommer betala för kultur. För Popjuristen som företag har det varit ett intressant år. Jag har varit ute och föreläst en hel del, bla på Malmö Musikhögskola, Rock City och Malmö Konsthögskola, vilket varit skoj och inspirerande. Jag har knutits som jurist till flera kulturorganisationer såsom Moks och andra arrangörsföreningar. Det har även varit en hel del högst intressanta ärenden under året, inte minst ur ett kulturekonomiskt perspektiv. Rent kulturellt har bla följande saker varit intressanta och skoj:  Azari & III “Reckless With Your Love”, Moderna Museet Malmö, Byetone live på Sónar- och Kontra;Full Pull-festivalerna, Toni Lionni “Found A Place”, Avatar, Björn Af Kleen “Jorden De Ärvde”, Twitter,  The Chain “Geo”,  Pecha Kucha Malmö, Way Out West, Nina Kraviz “Free”,  SSWC på Tjärö,  Efdemin “Acid Bells” (Martyns bittersweet mix) och så klart sommarens påverkan på oss alla.

Jag har slutit ett ramavtal med MoKS som är en samarbetsorganisation för ideella musik- och kulturföreningar i Sverige, ett avtal som innebär att jag kommer att hjälpa deras medlemmar med olika juridiska spörsmål. Då jag själv varit involverad i Brus, en ideell musikförening, tycker jag det ska bli intressant att jobba med just ideella kulturföreningar och jag tror mig ha en viss förståelse för deras situation.

I år verkar det nästan som att det getts ut fler böcker om upphovsrätt & kulturens framtid än kokböcker, åtminstone om man följer upphovsrättsdebatten. Böcker som “Free”, “Sex miljoner sätt att jaga en älg på” &  ”Piraterna” har alla behandlat hur läget är för upphovsrätten, media och kulturen idag. Boken “Gratis?” behandlar även den de nämnda områden och hur de ska förhålla sig till fenomenet gratis. Då boken är en antologi skriven av flera skribenter kommer många, delvis olika, syner på vad gratis kan innebära för kulturområdet. Det skulle ta alldeles för lång tid att gå igenom vad varje skribent skrivit men överlag är det intressant. Personligen uppskattade jag juridikprofessorn Jan Roséns kapitel väldigt mycket. Även om man inte skulle dela  Roséns inställning till upphovsrätten så är hans kapitel i “Gratis” något av en historielektion om vad upphovsrätt är och hur det funkar. Hade fler haft hans kunskaper hade vi kanske sluppit lite av den “vulgärdebatt”, som Rosén själv kallar det ,som förekommit på båda sidor av upphovsrättstängslet.  Även det sista kapitlet av Bonniers affärsutvecklare Sara Öhrvall är intressant då hon tar upp vad  mediaföretag bör inrikta sig på för att relevanta i framtiden, råd som även andra som sysslar med kultur kan ta till sig. Oavsett vad så är det nog inte det här den sista boken om framtiden för kultur och mediaområdet. Vi som arbetar med kultur & media dagligen kan bara hoppas att framtiden kommer vara ljus, oavsett hur lagstiftning och affärsmodeller ser ut.

Inom juridiken finns begreppet varumärkesdegenerering vilket är när ett varumärke kommer att beteckna en produkt i allmänhet i stället för ett speciellt varumärke som tex Teflon, Vespa etc. Micco Grönholm skriver intressant om att många   varumärken idag , och framförallt de inom tjänstesektorn, vill att deras varumärke ska bli ett degenererat verb såsom Google-Googla eller Twitter-Twittra. Det här är intressant då det visar på en delvis ny inställning till hur tjänsteföretag arbetar med sina varumärken. Framförallt för företag inom sociala media är det nog väldigt åtråvärt att lyckas bli ett verb. Den stora frågan är väl som vanligt hur?

Jag söker folk intresserade av sociala media och juridik för ett projekt.