I förra veckan satte Pirate Bay agendan mer eller mindre medvetet för Almedalsveckan då de gick ut med att Pirate Bay skulle säljas till företaget Global Gaming Factory med vdn Hans Pandeya i spetsen.  Den eventuella försäljningen har väckt många relevanta frågor tex vilka är det egentligen som säljer? Vilka är det egentligen som köper? Kommer det här påverka överklagandet av TPD-domen? Kommer musik och mediaindustrin omfamna det nya Pirate Bay? Är tidsramen på en månad för att Pirate Bay ska bli laglig realistisk? Det är i vilket fall intressant när nya affärsmodeller presenteras. Hans Pandeya förklarar hur det hela ska gå till i en intervju på Fores hemsida. 

Ingen har väl undgått att Michael Jackson är död? Sångarens hastiga avlidande för ca en vecka sedan väckte starka känslor över hela världen. Jackson skulle precis påbörja den comeback på 50 konserter i London som dels skulle väcka hans karriär till liv och dels se till att hans skulder på ca 4 miljarder skulle bli något mindre. När en så känd artist som Jackson avlider väcks alltid konspirationstankar hos artistens mest fanatiska fans. Har artisten verkligen dött eller det bara fejkat? Vi kommer nog, precis som med Elvis, få höra dessa påståenden om att Michael egentligen lever så länge Michael har några fans kvar. Rent musikaliskt var det länge sedan Jackson hade sin storhetstid, de senaste 10-15 åren har snarare uppmärksamheten kring Jackson handlat om hans alltmer bisarra framtoning och diverse rättegångar. Ingen kan dock  förneka att Jackson förmodligen var en av de mest kända artister som levat. Få kan helt enkelt mäta sig med hans popularitet, inte minst i tredje världen, och vi kommer nog inte få se så stora artister igen. Rent juridiskt lämnar Jackson efter sig, förutom en stor skuld, en omfattande musikkatalog och publiceringsrättigheterna till en stor del av Beatles låtar. Tyvärr kommer nog diverse fordringsägare och familjemedlemmar slåss om dessa rättigheter vilket förmodligen i längden kommer leda till en diskussion om upphovsrätt och hur denna ska hanteras efter upphovsmannens död.

Idag har den först domen där Ipred använts fallit. Leverantören Ephone tvingas lämna ut uppgifter om vem som ligger bakom ett visst Ip-nummer. Vidare har det i Hovrätten beslutats att domaren i Pirate Bay rättegången inte är jävig. Ytterligare analys kommer så småningom men det ska bli intressant att läsa hur Tingsrätten hanterat proportionaliteten. Inte total nyhetstorka , som annars är vanligt så här på sommaren.

I söndagskväll fick jag förklara för vänner runt om i Europa att Sverige skickar ett parti som heter Piratpartiet till EU. Nu så här några dagar efter valet och att efter ha läst ett otal twitter och bloggkommenterar har några tankar väckts. Jag tror att man helt klart överskattat Piratpartiets väljares omsorg om integritet och etik på internet. Om flera av de impopulära direktiv och lagar som diskuteras på senare tid, tex FRA , hade gett fritt fram för illegal nedladdning men samtidigt sagt att all internettrafik kommer övervakas och avlyssnas hade nog flertalet av Piratpartiets väljare inte brytt sig om integritetsfrågorna. Det finns säkerligen flera i Piratpartiet som tar frågorna om integritet och etik på internet på allvar men jag tror inte att  flertalet av dess väljare gör det. Anders Mildner skriver att 26.1 % av väljarna på studentområdet Delhi i Lund röstade på Piratpartiet (på Delphi bor en stor del av de som studerar på Lund Tekniska Högskola) och att det ska bli intressant när de går ut i arbetslivet till teknikföretagen ute på forskningsbyn Ideon (företag som bygger hela sin verksamhet på starka patentportföljer) och  hur dessa företag ska hantera det faktum att deras nyanställda verkar ha en annan syn på immaterialrätt än företagen själva. Här tror jag återigen att man överskattat väljarna på Delphis och deras inställning till immaterialrätt. Det mesta av dagens fildelning är av upphovsrättsligt skyddat material men inom en inte alltför avlägsen framtid kommer förmodligen patentskyddat material fildelas på ett helt annat sätt över internet än idag,  man kommer kanske kunna illegalt ladda ner ritningen till en mobiltelefon för att sedan gå till liten verkstad där en mobil tillverkas. Science fiction? Kanske, men ändå ett scenario att förberedda sig inför. De teknologistudenter som idag röstar på Piratpartiet kommer de tycka att det är ok att de inte kommer kunna få jobb pga fildelning och immaterialrättsintrång? Valresultat säger är att dagens unga är så vana vid att ladda ner gratis att de tar det som en rättighet och att samhället, och ungdomarna, får anpassa sig efter det, vare sig de vill eller ej. 

Tobias Nielsén skriver om lite om remixkultur på Kulturekonomi. Remixkultur är väl numera ett begrepp som Lessig omdefinierat och varumärkesskyddat men inom dansmusikvärlden har det länge funnits en remixkultur. Min gamla Bruskollega Jonas Grönlund skrev för några veckor sedan en  krönika som tar upp det jag tycker är intressant med den gamla och nya  remixkulturen,  bla då det faktum att olagliga remixer i bland kan vara godkända av artisterna själva då remixerna  ger bra publicitet och om detta kan funka i den tid av fildelning som vi nu lever i. Videon ovan är ett typiskt exempel på remixkultur av både den gamla och nya skolan. Låten är Hell Interfaces inofficiella remix av Midnight Stars “Midas Touch” som 1997 gavs ut på en limiterad vinylutgåva i 500 exemplar, en skiva som numera säljs för ca 200 dollar på discogs. Till denna olagliga remix har sedan någon valt att göra en olaglig re-edit av originalvideon så att den passar bättre till Hell Interfaces remix. Helt fel ur ett upphovsrättsligt perspektiv med andra ord, jag har själv dragit mig för att lägga upp videon men tycker den bör vara med i ett pedagogiskt syfte. Precis som Jonas  tror jag att dagens remixkultur funkar på ett helt annat sätt än tidigare bla pga dagens möjligheter att distribuera och att det därmed  blir allt svårare som enskild person att veta om tex den remix man hittar på nätet är laglig  eller åtminstone godkänd av artisten. 

I går röstades IPRED igenom. Läs intressanta inlägg om det på bla Kulturekonomis och Anders Mildners bloggar. Personligen tror jag att  IPRED kommer orsaka ganska stor huvudvärk hos  bla domstolarna. Hur ska de tex hantera proportionaliteten som jag tidigare skrivit om? Själv funderar jag på om jag i framtiden kommer använda mig av  IPRED. 

I fredags höll jag i en föreläsning/workshop  om sociala nätverk på internet och deras användarvillkor för studenterna som läser digital mediadistribution i Hultsfred. Detta blev extra intressant då Facebook på onsdagen tvingats ändra tillbaka sina användarvillkor efter ett upprop. Studenterna i Rock City undrade varför Facebook ,och andra sociala medianätverk som youtube ,  kan ändra i sina villkor utan att egentligen behöva meddela sina användare. På den frågan fick jag klämma till med det klassiska juristsvaret “intressant fråga, jag får be att återkomma”. Allvarligt så undrar jag också  hur juridiskt hållbart ändringar av användarvillkor är utan att meddela användarna? Finns det några avgöranden? Intressant fråga, jag får be att återkomma.

I veckan som gick höll jag en föreläsning om upphovsrätt för eleverna på KY-utbildningen Digital Mediadistribution i i Hultsfred. Jag avslutade med att säga att de  i framtiden förmodligen kommer digitalt distribuera mer än bara film och musik. Det låter som science fiction men tack vare den pågående utvecklingen av 3D-skrivare kommer vi snart kunna skriva ut mer än bara gamla felstavade worddokument utan även en ny smörkniv. Detta innebär också att de ritningar eller instruktioner som ligger till grund för dessa 3D-utskrifter med all säkerhet kommer att bli fildelade, att ifrån Pirate Bay ladda ner instruktionen för att tillverka en stol är kanske år 2020 lika naturligt som att ladda ner en film idag. Vad  innebär detta för diskussionen om internet? Kommer samma samtal som fördes på Fores i torsdags om vem som tjänar gratis kultur på nätet även hållas om andra föremål?  Kommer begreppet deltagarkultur i framtiden innefatta mer än bara traditionella kultur och mediayttringar som musik och film? Blir vi alla deltagardesigners och fabrikörer? Update: De här frågorna dök upp efter att jag läst Johan Söderbergs “Allt mitt är ditt” Intressant bok. Köp den.

I senast numret av tidningen Filter kan man läsa om den svenska låtskrivaren Kim Wedén Peterson.  Kim skrev som 16-17-åring låten ”What goes around comes around” som tack vare en svensk producent hamnade på Justin Timberlakes  andra album. Skivbolaget erbjöd Kim två alternativ, antingen skrev Kim över alla rättigheter till skivbolaget gentemot en klumpsumma, eller så behöll Kim alla rättigheter och fick betalt efter hur det gick för låten. De som förhandlade för Kim rådde Kim att välja klumpsumman eftersom låten förmodligen inte skulle bli någon singel då den påminde för mycket om en annan Timberlakesingel ” Cry me a river”. Låten  “What comes around  comes around”  blev den tredje singeln i från Timberlakes album, låten har sålt multiplatina och spelats sönder på radio över hela världen. Hade Kim valt att behålla sina rättigheter hade det så klart inneburit att ersättningen blivit större än klumpsumman. Nu vet jag inte alla fakta runt förhandlingarna, eller hur stor klumpsumman var , men ur en ren karriärsynpunkt hade jag nog tyckt att det varit bättre att Kim stått som upphovsman (att få med en låt som upphovsman på Timberlakes album kan bara var en bra sak) än en summa pengar. Men att ge kloka råd i efterhand är ju inte svårt.