Tobias Nielsén skriver om lite om remixkultur på Kulturekonomi. Remixkultur är väl numera ett begrepp som Lessig omdefinierat och varumärkesskyddat men inom dansmusikvärlden har det länge funnits en remixkultur. Min gamla Bruskollega Jonas Grönlund skrev för några veckor sedan en  krönika som tar upp det jag tycker är intressant med den gamla och nya  remixkulturen,  bla då det faktum att olagliga remixer i bland kan vara godkända av artisterna själva då remixerna  ger bra publicitet och om detta kan funka i den tid av fildelning som vi nu lever i. Videon ovan är ett typiskt exempel på remixkultur av både den gamla och nya skolan. Låten är Hell Interfaces inofficiella remix av Midnight Stars “Midas Touch” som 1997 gavs ut på en limiterad vinylutgåva i 500 exemplar, en skiva som numera säljs för ca 200 dollar på discogs. Till denna olagliga remix har sedan någon valt att göra en olaglig re-edit av originalvideon så att den passar bättre till Hell Interfaces remix. Helt fel ur ett upphovsrättsligt perspektiv med andra ord, jag har själv dragit mig för att lägga upp videon men tycker den bör vara med i ett pedagogiskt syfte. Precis som Jonas  tror jag att dagens remixkultur funkar på ett helt annat sätt än tidigare bla pga dagens möjligheter att distribuera och att det därmed  blir allt svårare som enskild person att veta om tex den remix man hittar på nätet är laglig  eller åtminstone godkänd av artisten. 

I går röstades IPRED igenom. Läs intressanta inlägg om det på bla Kulturekonomis och Anders Mildners bloggar. Personligen tror jag att  IPRED kommer orsaka ganska stor huvudvärk hos  bla domstolarna. Hur ska de tex hantera proportionaliteten som jag tidigare skrivit om? Själv funderar jag på om jag i framtiden kommer använda mig av  IPRED. 

I fredags höll jag i en föreläsning/workshop  om sociala nätverk på internet och deras användarvillkor för studenterna som läser digital mediadistribution i Hultsfred. Detta blev extra intressant då Facebook på onsdagen tvingats ändra tillbaka sina användarvillkor efter ett upprop. Studenterna i Rock City undrade varför Facebook ,och andra sociala medianätverk som youtube ,  kan ändra i sina villkor utan att egentligen behöva meddela sina användare. På den frågan fick jag klämma till med det klassiska juristsvaret “intressant fråga, jag får be att återkomma”. Allvarligt så undrar jag också  hur juridiskt hållbart ändringar av användarvillkor är utan att meddela användarna? Finns det några avgöranden? Intressant fråga, jag får be att återkomma.

I veckan som gick höll jag en föreläsning om upphovsrätt för eleverna på KY-utbildningen Digital Mediadistribution i i Hultsfred. Jag avslutade med att säga att de  i framtiden förmodligen kommer digitalt distribuera mer än bara film och musik. Det låter som science fiction men tack vare den pågående utvecklingen av 3D-skrivare kommer vi snart kunna skriva ut mer än bara gamla felstavade worddokument utan även en ny smörkniv. Detta innebär också att de ritningar eller instruktioner som ligger till grund för dessa 3D-utskrifter med all säkerhet kommer att bli fildelade, att ifrån Pirate Bay ladda ner instruktionen för att tillverka en stol är kanske år 2020 lika naturligt som att ladda ner en film idag. Vad  innebär detta för diskussionen om internet? Kommer samma samtal som fördes på Fores i torsdags om vem som tjänar gratis kultur på nätet även hållas om andra föremål?  Kommer begreppet deltagarkultur i framtiden innefatta mer än bara traditionella kultur och mediayttringar som musik och film? Blir vi alla deltagardesigners och fabrikörer? Update: De här frågorna dök upp efter att jag läst Johan Söderbergs “Allt mitt är ditt” Intressant bok. Köp den.

I senast numret av tidningen Filter kan man läsa om den svenska låtskrivaren Kim Wedén Peterson.  Kim skrev som 16-17-åring låten ”What goes around comes around” som tack vare en svensk producent hamnade på Justin Timberlakes  andra album. Skivbolaget erbjöd Kim två alternativ, antingen skrev Kim över alla rättigheter till skivbolaget gentemot en klumpsumma, eller så behöll Kim alla rättigheter och fick betalt efter hur det gick för låten. De som förhandlade för Kim rådde Kim att välja klumpsumman eftersom låten förmodligen inte skulle bli någon singel då den påminde för mycket om en annan Timberlakesingel ” Cry me a river”. Låten  “What comes around  comes around”  blev den tredje singeln i från Timberlakes album, låten har sålt multiplatina och spelats sönder på radio över hela världen. Hade Kim valt att behålla sina rättigheter hade det så klart inneburit att ersättningen blivit större än klumpsumman. Nu vet jag inte alla fakta runt förhandlingarna, eller hur stor klumpsumman var , men ur en ren karriärsynpunkt hade jag nog tyckt att det varit bättre att Kim stått som upphovsman (att få med en låt som upphovsman på Timberlakes album kan bara var en bra sak) än en summa pengar. Men att ge kloka råd i efterhand är ju inte svårt. 

I februari kommer jag hålla i en del föreläsningar och workshops om bla upphovsrätt på Rock City i Hultsfred tillsammans med Martin Thörnkvist. Som en del i undervisningen har Martin valt ut två intressanta föreläsningar som eleverna ska kolla på:    Matt Mason ” Pirates’ Dilemma          Lawrence Lessig “Law is strangling creativity 

  2008 kommer nog gå till historien som året då facebookupprop och bloggstormar kom att påverka den svenska inrikespolitiken, jag tänker så klart på uppmärksamheten runt IPRED och FRA. Det intressanta är om diskussionen kommer hålla i sig eller om det är nya facebookupprop som tar över fokuset. Det är väl åtminstone ingen tvekan om att politikerna vill att stormarna ska ha blåst över till valet nästa år? Annars var 2008 året då vi i augusti hade högkonjunktur och i september finanskris. Snabba ryck milt uttryckt. Jag tycker att finanskrisen är tydliga tecken på att det behövs mer regleringar och kontroll över den sk marknaden då den bevisligen inte klarar av att kontrollera sig själv. En seriös ekonomijournalistik hade också varit trevligt. Vad finanskrisen och lågkonjunkturen kommer innebära för populärkulturen är det kanske för tidigt att sia om än men många kommer få det tufft , bla de som sysslar med mode. Under en kväll i  mellandagarna hade  jag en intressant diskussion på baren Tempo i Malmö med en person som varit verksam länge inom svenskt mode. Hon menade på att många halvstora svenska klädmärken ligger risigt till och 2009 kommer bli ett stålbad med många konkurser, Agnes Af Geijerstam skriver även om detta i Rodeo. Vi får helt enkelt se vad som sker med svenska modeundret. Klart är att Nitty Grittys konkurs var bara början. En diskussion som jag tycker varit intressant 2008 är den om näringslivets sponsring av kultur och hur det ska ske. Martin Thörnkvist i från skivbolaget Songs I Wish I Had Written och The Swedish Model presenterade under Pecha Kucha # 2 ett förslag på hur det kultursponsring skulle kunna gå till som var intressant. Ett förslag som i korthet går ut på det ska finnas en mellanhand som ger trovärdighet både till dem som ger och tar emot stöd. Annars var 2008 året då vi började ta de första stegen mot att inte ha musik i vår ägo på något sätt utan bara streama det vid behov, vi blev spotifyerade helt enkelt. Jag läste under hösten Bill Drummunds bok “17″ där han typ driver en tes att inspelad musik spelat ut sin roll och att i framtiden kommer musik mer spontant framföras i diverse situationer. Personligen var 2008 ett omtumlande år. Att dra igång Popjuristen på riktigt och få en massa mediauppmärksamhet för det, Pecha Kucha Malmö, Sthlmsflytt och att börja jobba som labelmanager på La Vida Locash är bara några av de saker som hänt 2008. 2009, bring it on!        Diverse artister, djs, konserter, klubbar, skivbolag, filmer, designers etc etc som jag gillat 2008: Oslo/Deep Vibes-kvällen på Tape Club i Berlin, Kaffebaren Möllan, Woodwood, La Vida Locash, Minilogue live på Kontramusik, Anna Järvinen live vid Djuphavsbadet Malmö, Café Sankt Oberholz Berlin, Diynamic Music, Adrian Lux Strawberryvideon, ,  Innervisions-kvällen på Becool i Barcelona, The Field live på Sónar, Oslo Records, Möllan-Vasastan, Lilla Kafferosteriet, Cassy Britton,  Tranan, Berlin Calling, Karrierebar i Köpenhamn, Efdemin, Tempo, Sebastian Tellier live på Jeriko, Resident Advisor podcasts, 24:Hours,  Shinedoe, Tres Bien Shop, Kulturekonomi,VUJJ,  Galleri Krets, Folkets Park på sommaren, Sverige på sommaren mm mm.

I förra veckan presenterades  så förslaget till  den sk IPRED-lagen. Enligt regeringen skall domstolarna göra en proportionalitetsbedömning vid användandet av IPRED. Nu kanske jag upprepar mig (se nedan)  men om man kollar på tidigare reformer av det immaterialrättsliga sanktionssystemet har inte proportionaliteten varit prioriterad. Kanske det blir annorlunda nu? 

 Diskussionen om IPRED är ju ganska het. Mitt examensarbete behandlade området.

Skyddet för intellektuellt ägande är i Sverige stadgat i skilda immaterialrättsliga lagar. Sverige är också bundet av flera internationella avtal på det immaterialrättsliga området. I de immaterialrättsliga lagarna ges en möjlighet för rättighetsinnehavaren att via olika sanktioner skydda sig emot, eller stoppa, intrång i sina immateriella rättigheter. Det finns förutom de straff- och skadeståndsrättsliga bestämmelserna i immaterialrättslagarna också regler om att domstol kan träffa beslut om olika lämpliga åtgärder. I och med de lagändringar som skedde 1994 och 1998 är numera det svenska immaterialrättsliga sanktionssystemet mer enhetligt och mer i överensstämmelse med internationell rätt. För att de immaterialrättsliga lagarna, och domstolsavgörandena som bygger på dessa, skall uppfattas som rättvisa, av både enskilda och samhället, krävs det att det finns en uttalad proportionalitetsprincip. Vad som bör känneteckna en bedömning, som bygger på proportionalitetsprincipen, är att den skall avgöra huruvida en sanktion, eller åtgärd, är ändamålsenlig, nödvändig och icke-excessiv. Om man ser till uttalanden som gjorts i svensk praxis verkar det som att proportionalitetsprincipen inte får komma i konflikt med själva tanken bakom de reformer som gjorts för att stärka rättighetsinnehavarens möjlighet att få stopp på ett immaterialrättsintrång. Inom EU har det utfärdats ett nytt Enforcementdirektiv rörande upprätthållande av immateriella rättigheter. En del av kritiken gentemot direktivet har varit att det ger för långtgående möjligheter för rättighetsinnehavare att få stopp på ett immaterialrättsintrång. Den gällande direktivtexten präglas dock av en större eftertänksamhet och måttlighet än det ursprungliga direktivförslaget, då proportionaliteten är mer klart uttalad. Frågan är dock vilken vikt svenska domstolar kommer att fästa vid uttalandena om proportionalitet bl.a. med hänsyn till tidigare praxis och uttalanden om proportionalitet. Detta sammantaget med att det hävdas att de ändringar som genomförts i immaterialrättslagstiftningen under senare tid, såsom längre skyddstid, större skyddsomfång, samt det faktum att fler företeelser blivit skyddade, har ruckat den balans som skall råda mellan rättighetsinnehavaren intressen och samhällets, kan göra att diskussionen om immaterialrättens framtid och expansion blir än större.