Den svenska designern Ida Sjöstedt kommer under hösten medverka i en kampanj kallad “Passion For Fashion” tillsammans med Coca Cola och Helena Christensen. Ida har  specialdesignat en klänning som bärs av HelenaChristensen. Läs mer  här och på Coca Colas hemsida. Popjuristen har agerat  juridisk rådgivare till Ida Sjöstedt i samband med kampanjen.

 Så här en bit in på det nya året försöker jag på mig en sammanfattning av det ganska konstiga året 2009. Om det var något som präglade 2009 så var det, återigen, diskussionen runt fildelning & upphovsrätt. Folk samlades runt  SRs direktsändning av Pirate Bay-rättegången på samma sätt som när Stenmark körde slalom på 70/80-talet. Det gavs nästan ut fler böcker om fildelning & upphovsrätt än kokböcker. I riksdagen hölls Lessig hov inför intresserade. Det kom förslag på en förändrad upphovsrätt från moderata riksdagsledamöter. Ja, listan kan göras lång. Ett förändrat, och tuffare, ekonomiskt klimat för kulturen innebär även  att det krävs nya affärsmodeller och  2009 var året då dessa nya affärsmodeller diskuterades alltmer. Ord som betalväggar och molnet dök upp som förklaringar på hur kultur kommer distribueras och eventuellt betalas för i framtiden. Samtidigt har tjänster som Spotify under ifrågasatts då utbetalningarna därifrån inte alltid framstått som rättvisa. Framtiden får utvisa hur vi kommer betala för kultur. För Popjuristen som företag har det varit ett intressant år. Jag har varit ute och föreläst en hel del, bla på Malmö Musikhögskola, Rock City och Malmö Konsthögskola, vilket varit skoj och inspirerande. Jag har knutits som jurist till flera kulturorganisationer såsom Moks och andra arrangörsföreningar. Det har även varit en hel del högst intressanta ärenden under året, inte minst ur ett kulturekonomiskt perspektiv. Rent kulturellt har bla följande saker varit intressanta och skoj:  Azari & III “Reckless With Your Love”, Moderna Museet Malmö, Byetone live på Sónar- och Kontra;Full Pull-festivalerna, Toni Lionni “Found A Place”, Avatar, Björn Af Kleen “Jorden De Ärvde”, Twitter,  The Chain “Geo”,  Pecha Kucha Malmö, Way Out West, Nina Kraviz “Free”,  SSWC på Tjärö,  Efdemin “Acid Bells” (Martyns bittersweet mix) och så klart sommarens påverkan på oss alla.

  2008 kommer nog gå till historien som året då facebookupprop och bloggstormar kom att påverka den svenska inrikespolitiken, jag tänker så klart på uppmärksamheten runt IPRED och FRA. Det intressanta är om diskussionen kommer hålla i sig eller om det är nya facebookupprop som tar över fokuset. Det är väl åtminstone ingen tvekan om att politikerna vill att stormarna ska ha blåst över till valet nästa år? Annars var 2008 året då vi i augusti hade högkonjunktur och i september finanskris. Snabba ryck milt uttryckt. Jag tycker att finanskrisen är tydliga tecken på att det behövs mer regleringar och kontroll över den sk marknaden då den bevisligen inte klarar av att kontrollera sig själv. En seriös ekonomijournalistik hade också varit trevligt. Vad finanskrisen och lågkonjunkturen kommer innebära för populärkulturen är det kanske för tidigt att sia om än men många kommer få det tufft , bla de som sysslar med mode. Under en kväll i  mellandagarna hade  jag en intressant diskussion på baren Tempo i Malmö med en person som varit verksam länge inom svenskt mode. Hon menade på att många halvstora svenska klädmärken ligger risigt till och 2009 kommer bli ett stålbad med många konkurser, Agnes Af Geijerstam skriver även om detta i Rodeo. Vi får helt enkelt se vad som sker med svenska modeundret. Klart är att Nitty Grittys konkurs var bara början. En diskussion som jag tycker varit intressant 2008 är den om näringslivets sponsring av kultur och hur det ska ske. Martin Thörnkvist i från skivbolaget Songs I Wish I Had Written och The Swedish Model presenterade under Pecha Kucha # 2 ett förslag på hur det kultursponsring skulle kunna gå till som var intressant. Ett förslag som i korthet går ut på det ska finnas en mellanhand som ger trovärdighet både till dem som ger och tar emot stöd. Annars var 2008 året då vi började ta de första stegen mot att inte ha musik i vår ägo på något sätt utan bara streama det vid behov, vi blev spotifyerade helt enkelt. Jag läste under hösten Bill Drummunds bok “17″ där han typ driver en tes att inspelad musik spelat ut sin roll och att i framtiden kommer musik mer spontant framföras i diverse situationer. Personligen var 2008 ett omtumlande år. Att dra igång Popjuristen på riktigt och få en massa mediauppmärksamhet för det, Pecha Kucha Malmö, Sthlmsflytt och att börja jobba som labelmanager på La Vida Locash är bara några av de saker som hänt 2008. 2009, bring it on!        Diverse artister, djs, konserter, klubbar, skivbolag, filmer, designers etc etc som jag gillat 2008: Oslo/Deep Vibes-kvällen på Tape Club i Berlin, Kaffebaren Möllan, Woodwood, La Vida Locash, Minilogue live på Kontramusik, Anna Järvinen live vid Djuphavsbadet Malmö, Café Sankt Oberholz Berlin, Diynamic Music, Adrian Lux Strawberryvideon, ,  Innervisions-kvällen på Becool i Barcelona, The Field live på Sónar, Oslo Records, Möllan-Vasastan, Lilla Kafferosteriet, Cassy Britton,  Tranan, Berlin Calling, Karrierebar i Köpenhamn, Efdemin, Tempo, Sebastian Tellier live på Jeriko, Resident Advisor podcasts, 24:Hours,  Shinedoe, Tres Bien Shop, Kulturekonomi,VUJJ,  Galleri Krets, Folkets Park på sommaren, Sverige på sommaren mm mm.

Idag anordnas flera intressanta träffar i Stockholm.  På Kulturhuset anordnas en hearing om upphovsrätt och internet. På tekniska museet har  Svensk form ett samtal om mode och juridik. Är man sedan tekniknörd så har Techcrunch en träff på restaurang Imperiet. 

Trailern ovan är för filmen Berlin Calling  som jag såg under min vistelse i Berlin. Bilden av Berlin  som delvis visas upp i den här filmen  är den om staden där alla festar i dagar i sträck utan en tanke på morgondagen. Detta är givetvis en något felaktig bild för om så vore fallet skulle nog staden snart implodera i ett hedonistiskt svart hål. Vad som är sant är att det på senare år blivit en allt större inflyttning av artister till Berlin. Visst, Berlin har alltid lockat till sig artister och konstnärer pga  sin hedonism och konstnärliga frihet  som tex Bowie under 70-talet, men numera flyttar även många dit av andra anledningar. Många är tex de elektroniska musikartister som flyttat till Berlin de senare åren för att komma närmre  sin publik. För några år sedan bokade jag technoartisten Jake Fairley till en klubb i Malmö. Jake sade att han inte skulle kunnat överleva på sin musik om han bott kvar i sitt hemland Kanada men att flytten till Berlin hade gjort det lättare för honom att bli bokad och överleva på sin musik.  Samtidigt säger många att man inte flyttar till Berlin för att göra en karriär då det inte finns några pengar i staden. En av mina klienter i Berlin, vars flickvän jobbar på ett galleri, berättade tex  om konstscenen i Berlin. Det finns över  4250 konstgallerier i staden men tjänar inte mycket pengar. Många tyska gallerister har en lokal i Berlin men de säljer inget där utan det sker i någon annan tysk stad. De måste helt enkelt ha ett galleri i Berlin för att visa upp sig. Hursomhelst kommer det nog dröja innan Berlin blir lika dyrt att leva i som tex London eller Stockholm och artister kommer därför fortsätta att flytta dit, pengar får de tjäna utanför Berlin. Att det sedan är lite hedonistiskt  skadar nog inte heller.

    På senare år har flera av mina bekanta flyttat till Tokyo antingen för att gästforska, jobba för Sony Ericsson eller designa för Comme de Garcon.  Ikväll kommer en av dem Maria, vars blogg From Tokyo With Love ni hittar till höger,  diskutera japansk populärkultur i programmet kvällspasset i P3.  Lyssna och förvånas över hur annorlunda Japan ändå är jämfört med Sverige.

  I lördags var jag på evenemanget Design  4 Pleasure på Jeriko i Malmö. Flera lokala modedesigners såsom Pica Pica och Righteous Fashion visade upp sina kläder. På själva kläderna har jag verkligen inget att anmärka utan det känns som att de designers som visade upp sig står sig väl i konkurrensen där ute, däremot blev jag förvånad över att det, vad jag kunde se, bara visades upp kvinnligt mode. Finns det inga intressanta designers i Malmö som gör manligt mode? Sedan var det lite konstigt att det inne i baren  redan vid 22 tiden spelades electrohouse, det kändes såå 2006.